Jag är ett troll i bergen bland kalla klippor. Jag äter barn som lipar och dricker fåglars blod. Jag rapar över gröten och skrattar utan självkontroll.

Mina tänder är nästan svarta, men en gång i tiden var de gjorda av guld. Mina ögon är svala och matta, men förr glittrade de av sorg.

Jag dansar om natten tillsammans med näcken. Jag sjunger om dagen i duo med skogsrået. På morgonen spottar vi på solen när hon reser sig. På kvällen så hyllar vi henne när hon flyr från jorden. Vi är onda för det goda gav oss ingen chans. Vi är råa för känslorna lät oss inte leva i balans. Jag grät förut åt dagens grymma illusioner. Nu skrattar jag hånfullt åt nattens övertag.

Kärlek är inte det mjuka i skogen. Kärlek är hårt som glas. Kärlek känns inte som smekande vindar. Kärlek bara skär när det går i kras. Vi kysser de dumma och dränker de. För kärleken dränkte oss i tårar. Vi kysser de glada och stryper de. För kärleken strypte vår andningsförmåga. Jag kysser de levande och dödar de. För kärleken dödade min kärlek till livet.

 

-          Hör upp allesammans. Det är inte sant! Ni har blivit lurade. Kungen tog era män, ska ni nu låta honom ta era söner också? Vi kan göra något åt det här! Tillsammans är det vi som har makten!

·         Tilda?! Är det du?

-          Kan det verkligen vara sant. Jag tror mina ögon sviktar. Är det verkligen du min käre fängelsevän.

·         Jaa, jag tror minsann det. Men hur kan det komma sig att du är här? Jag förstår inte jag trodde att du…

-          Och jag trodde att du…

·         Drunknade. Jag vet, men jag blev räddad av en fiskebåt. Det var rena miraklet.

-          Jag tror mirakler är något som förföljer oss. Jag blev uppkastad på en strand.

·         Åh du anar inte hur glad jag är att se dig! Jag har haft sådant dåligt samvete över att jag överlevde vårt självmordsförsök.

-          Jag med! Det har varit hemskt. Aldrig trodde jag att jag skulle få se dig igen!

·         Nej du. Det var längesen vi sågs.

-          Det måste gått ett år.

·         Men varför springer det runt så mycket folk på gatorna? Ska de någonstans?

-          De måste spara pengar för att betala skatten innan kungens födelsedag. Annars blir deras döttrar kastade i bålet.

·         Eller söner fastspända i soldatrustning. Är den så nära?

-          Mm… Tiden rinner förbi. Stora mänskor har ingen tid.

·         Och här står du på torget och springer omkring bland all trafik och skriker.

-          Skriker

·         Och du skrek. Det finns mer, det finns mer.

-          Jag försökte övertyga de om att kungen har lurat de om hur deras fäder och män dog. Och om hur de blir orättvist behandlade gentemot prinsarna.

·         Och du skrek?

-          Vem har lurat alla barnen det hr är inte allt som finns. Här är inte allt som finns.

·         Det finns mer?

-          Det finns mer.

·         Vad menar du? Finns det mer hemligheter?

-          Ja. Folket har bara sett halva riket. Det finns en andra hälft som är mycket vackrare än den här. Där kryllar det av mat och rikedomar. Men kungen har tagit det helt för sig själv och vaktar det med sitt liv.

·         Men då finns det väl inget att göra åt saken?

-          Jo. För 100år sedan när min gammelmorfar levde gjorde de en formel som gjorde att om kungens alla män i riket skrev under på det utvalda zebraskinnet skulle alla på kungens sida och kungen själv falla till marken och bli lama och stumma. På så sätt skulle folket alltid ha den yttersta makten.

·         Men varför har ingen gjort det då? Ingen tycker om kungen. Ingen!

-          För de vet inte om det. Ryktet om formeln spreds aldrig tillräckligt långt utan generationen dog ut och kungen gömde zebraskinnet för att få all makt för sig själv. Så de vet inte om att det var vi som bestämde. Det är vi som bestämmer.

·         Det är vi som…

-          Japp. Men ingen tror mig.

·         Prinsessan då? Hur är det med henne?

-          Elvira? Jag hörde att hon frågat kungen när jag blev kastad i fängelset: ”Vad har hänt vår fröken?”  Och han svarade: Hon som ingen orka förstå? Hon som alla skrek på, på vår gård?”. Han förklarade för henne att tjänsterfolket hade klagat så mycket på mig så han hade avskedat mig för deras skull. Men prinsessan kom ihåg vad jag hade berättat så hon ställde för svåra frågor så kungen skyllde mig för att vara galen som trodde på folksagorna. Det hjälpte dock inte för prinsessan svarade: ”Men är det, det hon tror på, så är det, det jag tror på”. Hon hotade honom med att avslöja sig själv om han inte satte oss fria och avbröt hela bröllopet.

·         Så det var därför de släppte oss? Men vad hände sedan?

-          Kungen stod inte ut med utpressningen så han gav upp.

·         Lät han henne gå?

-          Nej tvärtom. Han har haft henne inlåst sedan dess och hon ska hängas som underhållning på hans födelsedag.

·         Nej! Det är ju snart! Vi måste rädda henne, hon räddade ju faktiskt oss.

-          Jag vet, jag vet. Vi ska. Jag lovar.

·         Men hur?

-          Vi måste göra formeln.

·         Men vi kommer aldrig hinna!

-          Jodå.  Än finns det tid. Det är vi som bestämmer. Det är vi som bestämmer. Det är vi som bestämmer.

·         Det är vi som…

-          Det är vi som…

·         Det är vi som…

-          Det är vi som… Här är det vi som… Det är vi som bestämmer. Är du med och vinner folket?

·         Ok.

·         – Vem har lurat alla barnen det här är inte allt som finns. Här är inte allt som finns. Det finns mer. För det är vi som bestämmer!

 

Detta är skrivet med inspration från ett samtal jag hade med en person.
  • Du är som en sten. Man kommer ingen vart. Varken ut eller in. Vad hände?

-          Jag blev väl sårad eller något. Är det inte det man brukar skylla på?

  • Det finns ingen man.

-          Ok de. Nöjd?

  • Det finns inget du och de heller. Personer är olika. Du är en, någon annan är en och ännu en är också en. En. Enskild. Du och ingen annan.

-          Mmm, vi kör med den. ”Alla är unika buhuu” Ha! Jotack den har man hört. Ändå gör de samma saker, tänker likadant och säger samma sak.

  • De är lika, men inte samma.

-          Åååh ja vi pratar om grammatik istället. Jag trodde jag skulle tappa andan.

  • Varför kan du inte prata om det som ligger bakom det där leendet du köpt?

-          Jag är ingen fisk. Jag kan inte dyka djupt för då drunknar jag.

  • Simma upp till ytan ibland då och ta några andetag. Ingen kan leva på botten.

-          Jag behöver inte lära mig simma. Jag har en båt.

  • Åh vad gör du i vattnet då? Jag ser floden som flyter från ditt öga.

-          Du krossar min båt. Alla vill ni krossa min båt. Ni vill se mig plaska i vattnet och kippa efter andan. Jag gråter inte. Jag mår bra. Vad ska jag göra i vattnet ändå? Jag har inget att hämta där?

  • Förlåt mig, men jag gör det för jag bryr mig. Jag kommer inte lämna dig. Jag har en livboj som kan rädda dig hallå. Du har ett ankare med massa sjögräs på. Det bara samlas och samlas där längs linan till botten. Du måste dyka för att kunna få upp det. Du bara drar och drar från din båt, men det hjälper      ingenting.

-          Men sjögräset sticks och klibbar. Det gör ont, förstår du? ONT! Det är äckligt och jag vill inte ha något med det att göra.

  • Jag vet, men det kan ta dig härifrån. Ankaret låter dig inte röras. Ska du sitta här ensam i båten utan att komma någonstans. Du kommer aldrig ta dig till land utan förr eller senar får havet nog och slukar dig.

-          Det finns inge land. Jag tror inte på det där. Ingen har ju sätt det hallå. Var är den där livbojen förresten. Ser du den någonstans eller?

  • Var inte dum. Såklart har ingen du mött sett land. Du är mitt ute i havet och de som väl funnit land är kvar där. När det gäller bojan, måste du våga slänga dig ut i vattnet för att kunna se den. Den ligger bakom din båt.

-          Jag tror dig inte. Jag kan inte tro förens jag ser. Varför gör du dig ens besväret att stanna här? Har du inte brottom till land? Du vill inte vara med mig där ändå. Tro mig jag är inte värd att vänta på. Som du sa. Sjögräset är tjockt och det kommer hur som haver ta lång tid innan det rensas.

  • Men förstår du inte det. Jag vill ju ha dig med.

-          Du klarar dig bättre utan mig. Din båt är ful och du är för vass. Låt mig vara här. Jag har det bra. Ser du inte det?

  • Varför försöker du stöta ifrån mig så där. Det är bara lögn och jag vet bättre än att tro på dem. Varför försöker du dra mig upp i en annan båt?

-          För du försöker dra mig ur min båt. Varför gör du så? Har jag inte sagt hur jag vill ha det?

  • Men jag måste ju göra det för att nå dig. För att komma nära.

-          Varför vill du komma nära? Jag är ju bara en sten.

  • För att kunna värma dig din tok. Du är så mycket mer. Du är en ädelsten.

-          Är du en sjöjungfru? Kommer du dränka mig?

  • Tror du inte på godhet. Här finns ingen ondska eller baktanke. Det är ren kärlek. Kan du inte se den?

-          En ädelsten är också hård. Hur kan jag få kärlek jag inte kan ge?

  • Det är en investering. Du kommer kunna ge så mycket mer tillbaks när du är fri igen. Du förstår flera små vattendroppar kan lösa till och med en sten.

-          Så det är det du vill göra. Lösa mig till bitar. Till inget?

  • Nej lösa dig för att sätta ihop dig på annat sätt. Till kol.

-          Kol? Det är inte vackert. Det är svart och smutsigt.

  • Det beror på hur man ser det? Med mina ögon är det mjukt och om det ligger i rätt händer kan det skapa oerhört vackra spår.

-          Men är jag inte lätt att smula då?

  • Jo. Det är ett val förståss. Vacker, hård, värdefull men oanvändbar. Eller meningsfull, användbar, mjuk och inflytelserik. Kyla eller värme? Iskristall eller eld?

-          Du får det att låta så enkelt som att det bara är att välja det mest lockande så får man det.

  • Det är för att det är så det är. Det är precis så det är. Så ska du med?

-          Till vadå?

  • Till trygghet, vila, värme, gemenskap och glädje. Till frid och fröjd.

-          Var någonstans?

  • Till fastlandet.

 

Liknande inlägg