- Kan du se det? Kan du se det utomjordiska.
- Det är himmelskt, men titta inte, du blir bländad.
- Vad gör den här? Hur kan Tellus förtjäna en sådan ängel.
- Hon är inte vunnen. Hon är fallen. Spegeln blev avundsjuk och krossade hennes drömmar.
- Kan du se det? Jag tror det är magi.
- Håll dig borta från det. All magi kommer med ett pris. Hör du inte sagorna viska sina regler?
- Jo, men en kyss av äkta kärlek kan bryta förbannelsen.
- Det finns ingen äkta kärlek genom ren skönhet. Diamanten har fått sitt värde efter sitt skimmer inte efter sin förmåga.
- Om jag skär ut mina ögon då, kan jag glömma hennes skönhet då?
- Nej hennes röst kommer fortfarande påminna dig om kristallglas.
- Om jag dövar mina öron. Kan jag ta henne för vad hon är då?
- Nej hennes mjuka läppar kommer fortfarande forma ditt sinne.
- Om jag bedövar mina nerver så att jag inte kan känna hennes närvaro. Kan jag älska henne ärligt då?
- Med ditt hjärta ja, men vad har du då kvar att visa henne din kärlek med?
- Jag kan säga det till henne.
- Jo, men det är allt. Du kan fortfarande inte vara något för henne. Du måste vara hel för att förtjäna henne.
- Det räcker att hon vet.
- Så du är villig att ge upp livet bara för att kunna säga att du älskar henne, med ett rent hjärta?
- Inte livet. Mitt liv, ja, men inte livet.
- Låt det vara. Låt ditt hjärta vara. Bevara din själ, men låt ditt hjärta vara. Det kommer bara blinda och döva dig och smärtan kommer förgifta dig så att du inte känner något alls.
- Det är ju det jag vill. Det jag måste göra.
- Du kommer dö en sakta död och sorgen kommer skjuta dig i hjärtat.
- Är det inte en värdig förgörare då? Att dö av hjärtesorg. Är det inte vackert?
- Nej det är tragiskt, min vän. Det är bara tragiskt.
- Måste inte de få finnas de också då? Tragedierna. Hur ska annars hjälten kunna döda draken i komedierna.
- Jo det är ju sant förståss, men de är till för de onda. För de som kysste syndens sötma. Inte för oss godhjärtade soldater. Vi ska hylla lyckliga slut genom att ställa oss i skuggan. Vi dödar draken och ger prinsen svärdet. Sedan ler vi åt den fina kärleken kungaparet finner.
- Men vi glöms ju bort och försvinner. Ingen minns sagan om soldaten som var tyst.
- Det gör inget för vi har bara själar. Våra hjärtan låter vi vara. De finns gömda i kistan i floden.
- Vem har nyckeln?
- Ingen. Den är bortkastad. Därför kan inget såra oss för vi är gjorda av stål. Prinsen får prinsessan och allting slutar bra. Är det inte mycket vackrare, min vän?
- Nej, du tappre soldat. Det är det som är tragiskt.
Kommentera