Vi visste ju att världen skulle falla samman, så varför överskrider vi gränserna ändå? Det som inte får vara, ska inte vara. Vi vet, vi visste, vi har halltid vetat.
Det hjälper inte att du tar min hand och att vi springer härifrån. Det där är inte solnedgången min vän, det där är gaser som förgiftat himmelen. Vi kan inte springa ifrån framtiden, den kommer alltid korsa våra vägar och bli till historia. Det hjälper inte att du håller om mig så att jag inte faller, marken brister under oss. Vi vet, vi visste, vi har alltid vetat.
Man kan inte lura ödet, man kan inte lura livets gång. Vi var aldrig menade att stanna här, vi var aldrig menade att fästa oss vid månen. Ljuset måste ju alltid komma fram hur ska annars de goda kunna se smutsfläckarna. Snälla du göm dig inte för solen, den bara skattar åt dina patetiska försök. Vi vet, vi visste, vi har alltid vetat.
Släpp min hand och låt mig gå, vi vet ju att jag måste. Havet ropar på mig kan du inte höra? Kasta mig i havet kära, kasta mig i havet. Vi visste ju hela tiden att jag skulle lämna dig. Känner du inte hur vinden kallar på mig. Låt mig flyga kära, låt mig sväva bort med vinden. Vi har ju alltid vetat att den här dagen skulle komma. Dagen då våra vägar skiljs åt. Ser du inte döden som lurar bakom hörnet. Låt mig gå min vän, låt min själ möta domen.
Jag älskar dig, men det måste ske. Smärtan må vara djup, men vi vet ju, vi visste, vi har ju alltid vetat…
Det hjälper inte att du tar min hand och att vi springer härifrån. Det där är inte solnedgången min vän, det där är gaser som förgiftat himmelen. Vi kan inte springa ifrån framtiden, den kommer alltid korsa våra vägar och bli till historia. Det hjälper inte att du håller om mig så att jag inte faller, marken brister under oss. Vi vet, vi visste, vi har alltid vetat.
Man kan inte lura ödet, man kan inte lura livets gång. Vi var aldrig menade att stanna här, vi var aldrig menade att fästa oss vid månen. Ljuset måste ju alltid komma fram hur ska annars de goda kunna se smutsfläckarna. Snälla du göm dig inte för solen, den bara skattar åt dina patetiska försök. Vi vet, vi visste, vi har alltid vetat.
Släpp min hand och låt mig gå, vi vet ju att jag måste. Havet ropar på mig kan du inte höra? Kasta mig i havet kära, kasta mig i havet. Vi visste ju hela tiden att jag skulle lämna dig. Känner du inte hur vinden kallar på mig. Låt mig flyga kära, låt mig sväva bort med vinden. Vi har ju alltid vetat att den här dagen skulle komma. Dagen då våra vägar skiljs åt. Ser du inte döden som lurar bakom hörnet. Låt mig gå min vän, låt min själ möta domen.
Jag älskar dig, men det måste ske. Smärtan må vara djup, men vi vet ju, vi visste, vi har ju alltid vetat…
Kommentera