”Vakna, Manda. Vi är framme!” Manda rycker till och tittar upp på Zacks kantiga ansikte. Hon väntar på att kan ska säga någon klassisk, romantisk replik, men han föser bara undan henne från sin axel för att kunna resa på sig. Manda rycker till igen, denna gång pågrund av att hon inser att de tydligen har bråttom ut från flyget. Alla människor har rest sig från sina säten och försöker nu få ned sina resväskor från luckorna i taket. Lina och Zack har redan tagit ner sina och står otåligt och väntar på henne. Hon reser sig och tar fumligt ner sin väska som tungt faller ner till backen.
”Vi vet att du är klumpig Manda, men skulle du kunna använda ett annat tillfälle att imponera oss med det?” säger Lina ironiskt och himlar med ögonen när Manda sakta stapplar sig fram med resväskan släpande efter sig. De kommer ut ur flyget och går genom flygplatsen tills de kommer fram till bushållsplatsen utanför. Toppen. Ännu en deprimerande busstur. Nej. En skillnad. Eller kanske kallad motsats. Solen skiner i L.A. och busschauffören har inte ett spår av ett leende på sina läppar. Frågan är om det är bättre. Resan tar två timmar och sedan är de framme vid motellet.
Det är en låg byggnad klämd mellan två höga. Den ser ut att vara gjord av betong och fönstren är tejpade, krossade eller skymda av järngaller. Manda ser sig oroligt om för att försäkra sig om att hon inte misstänker fel byggnad. Men Lina och Zack rör sig mot ingången och hon inser att hon blir tvungen att göra samma sak. Mittemot entrén är en reception gjord av ruttet trä täckt med flagnad röd färg. Stämningen i salen får Manda att vilja spy. Bakom disken står en lång smal kvinna i 25 årsåldern och röker. Hon har på sig ett tight åtsittande, leopardmönstrat linne med en grov urringning där en svart spets-bh skymtar fram. Hennes röda, risiga lockar är uppsatta i en slarvig tofs. Svart smink döljer de blå ögonen och ett klarrött läppstift färgar av sig på cigaretten.
”Welcome back, Zack” säger hon och ler ett leende som skulle kunna få varenda katt i stan att resa ragg. Manda känner hur hon får gåshud över hela kroppen och hon ser sig oförstående om. ”Välkommen tillbaka?” tänker hon. Har han varit här förut? Zack harklar sig och sträcker fram handen för att ta emot sina rumsnycklar. Han får två nycklar med tillhörande träbrickor. Nr 1 och 5 står det med blekt svart färg. Receptionisten ger honom en blick som tyder på en outsagd överrenskommelse. Oron kramar sig hårdare om Manda och hon känner hur klumpen i magen växer. Hon knuffar till Lina med armbågen i midjan, men trots att man kan ana en delad oro i hennes ögon, rynkar Lina ögonbrynen och ger henne en irriterad min.
”Kommer ni då?” Zack tycks ha sträckt på sig några centimeter av en mer självsäker hållning. Manda och Linda rycker nervöst till och klistrar på ett leende för att sedan följa med honom upp för den slitna trappen. Det knarrar i träet när de stapplar upp, och en unken doft möter de när de kommer upp. En kvinna i kort svart kjol och en skinnjacka går förbi de och utbyter en uppgiven blick med Zack. Manda börjar ta in alla händelser som skett det senaste dygnet och oroande aningar tränger sig på. Zack tar tag i hennes hand och ler, milt och osäkert som han brukar, mot henne. Hon tränger undan alla misstankar och kramar om hans hand hårdare, som om hon vill hålla kvar den versionen av honom, som om han är på väg att tyna bort. Zack går före och låser upp dörren med en femma på.
”Varsegod, här är ert rum, jag sover i nummer ett. Ni kan göra er hemmastadda, så möts vi igen senare för att gå ut att äta. Är det ok?” Manda nickar med ett uttryckslöst ansikte och Lina tittar på henne med irriterad blick. Sedan ser hon ursäktande på Zack, ler och säger
”Ja, det blir jätte bra” Sedan drar hon in Manda, som står fastfrusen med tankarna långt, långt borta, och stänger försiktigt dörren.
”Vad är det med dig? Först stöter du till mig och sedan beter du dig mot Zack som om han vore en främling, har det helt slått slint i skallen på dig eller?” Lina stirrar irriterat på henne i väntan på ett förnuftigt svar.
”Jag vet inte vad, men någonting är fel, han är inte sådan, han är inte så självsäker” Lina rynkar på ena ögonbrynet i en frågande blick.
”Du skojar, han kanske bara känner sig fri eller något, att någon är självsäker är väl positivt och inte fel?”
”Jo, joo, men tänkte du inte på att hon sa Welcome back som om han har varit här förut och hade inte hon och den där tjejen som gick förbi, väldigt speciella kläder och det här hotellet…”
”Ser inte ut som du hade hoppats? Förlåt mig Manda, men vad hade du förväntat dig? Vi är tre ungdomar som rymt hemifrån, tror du verkligen att vi skulle ha råd med ett lyxhotell? Jag vet att du kommer ifrån en rik familj och så, men tyvärr är det inte alla som kan klä sig i det senaste modet, det äcklar mig att du är så fördomsfull Manda!” Lina vänder sig irriterat om och går emot dubbelsängen som står längre in i rummet där hon börjar packa upp. Manda går försiktigt efter henne.
”Men det där med Welcome back då, vad menas med det, och säg inte att du inte såg blickarna de utbytte!” Lina vänder sig om och Manda ser i hennes ögon att hon är tvungen att leta i ett ögonblick efter en rimlig förklaring.
”Och om han har varit här förut. Det spelar väl ingen roll, det är inte som om han har ljugit om det eller så, och ifall om han har varit här förut så är det väl inte så konstigt att han känner en eller två gäster eller receptionister på hotellet?” Manda ser fortfarande inte övertygad ut, men suckar tillslut och tar fram sin resväska för att packa upp.
”Ja du har nog rätt” säger hon, och fastän hon vill tro på sina egna ord, säger magkänslan emot henne.
*Knack, knack*
Lina hoppar till och Manda vrider sig hastigt om mot dörren. Sedan tittar hon oförstående på Lina som ger henne en irriterad blick för att motbevisa att hon nyss avslöjat sina nerver. Manda känner att det rycker lite i mungipan och övertaget hon fått tränger undan hennes egna rädslor. Hon går fram till dörren och öppnar den med rak rygg och självbelåten hållning. Zack tittar in från dörröppningen och scannar av deras ansiktsuttryck som för att kolla av stämningen.
”Hej, älskling” Säger Manda och kysser honom, sedan vänder hon sig mot Lina för att ge henne en överlägsen min.
”Lina är nog lite orolig, du skulle sett hur hon hoppade till när du knackade på dörren”
Zack skrattar lite osäkert och ser leende på Lina.
”Käften! Jag var bara i andra tankar och överraskades av ljudet. Dessutom knackar du onödigt hårt, du kunde väl bara gått direkt in istället.” Muttrar hon och går ut genom dörren.
Manda och Zack håller om varandra och följer fnissande efter.
Väl ute på gatan tittar de båda flickorna upp på Zack för att få veta vart de ska gå. Han pekar mot andra sidan vägen mot en liten restaurang med en stor neonskylt över. De går över och sätter sig vid ett bord på uteserveringen. Det är varmt och en ljummen bris svalkar deras bara ben. De beställer varsin sliskig hamburgare. Osten är smält och täcker allt som skulle kunnat likna hamburgarens fyllning, som en gul geggamoja. Manda grimaserar åt den när den ställs fram på deras bord. Zack, rycker på axlarna och hugger in och Lina stirrar en minut på honom, sedan på sin hamburgare och gör därefter samma sak. Emellan kväljningarna och de motbjudande tuggorna mumlar hon om hur utsökt den smakar. Manda rynkar bara på pannan och himlar med ögonen. Zack sitter tyst och avnjuter sin mat. När han har ätit upp studerar han Mandas oätna hamburgare.
”Jag är ehmm..lite mätt just nu…det går nog över”. Zack ler ett snabbt leende med ost mellan tänderna och nickar förstående. Lina gör en grimas som tyder på ännu en kväljning. Manda analyserar hennes klädsel lite närmare och inser att hon har på sig en ovanligt urringad tröja och en kort, kort, skinnkjol. Hon tittar ner på Linas fötter och inser att hon har ett par rejält högklackade skor, vilket hon borde ha förstått eftersom Lina i vanliga fall är ett huvud kortare än henne, som lite lätt stryker läng Zacks svarta gympadojor. En svag misstänksamhet smyger sig över henne, men hon väcker sig själv ögonblickligen. Bordet är litet och stolarna sitter ganska tight. Hon måste skärpa sig, det här är kvällens andra paranoida inslag. Zack tar sig för magen och ser fundersam ut.
”Jag måste gå på toa”. Han reser sig upp och går med snabba steg iväg. Lina ser efter honom och han vänder sig snabbt över axeln och ger Manda en menande blick som om han vill att hon ska komma. Manda skakar på pannan åt sitt eget överanalyserande. Varför skulle hon följa med honom på toaletten?
”Inte konstigt efter den där magrensaren” muttrar hon och tittar istället ner på sin egen mat med äcklad min. Lina vänder sig hastigt om mot henne och ler finurligt.
”Jag går och köper något starkt och berusande som du kan fylla dig med istället, sedan springer hon iväg mot baren.” Manda sitter förvirrad kvar och funderar över Linas plötsliga medlidande. Förmodligen är det väl bara ett sug på alkohol och ett dimmigt sinne som lockar henne till att hjälpa till. Istället för att reflektera över saken närmare tar Manda sin chans och slänger iväg hamburgaren över andra sidan vägen. Sedan sitter hon och tar in alla intryck runtomkring sig och försöker kategorisera allt hon sett idag. En snabb tanke flyger över henne om hennes familj, och trots att hon försöker jaga iväg den kan hon inte hjälpa att undra vad hennes föräldrar gör. Tiden flyger förbi och hon börjar undra vart de andra tog vägen. Hon vänder sig mot baren, men Lina är inte kvar. Lite orolig går hon mot damtoaletten för att kolla om hon också strök med den osmakliga hamburgaren, men precis när hon är på väg mot dörröppningen så kommer Lina in från bakdörren Manda ser fundersam ut, men Lina tar snabbt upp flaskan som hon håller i handen.
”Jag rökte bara en cigarett” säger hon ursäktande och ler hastigt, innan hon snabbt drar iväg Manda tillbaka till bordet. De sätter sig och Lina häller upp drickan i två glas och en minut senare är också Zack tillbaka på sin stol.
”Jag var aningen skeptiskt till den där sörjan” säger Manda när han satt sig ner.
”Va, vad menar du?” svarar Zack oförstående.
”Ja, jag hann ju reflektera över hela livets gång medan du satt på dasset och tömde dig” Zack nickar, tittar ner i bordet och skrattar lite försiktigt.
”Förlåt, för att du fick vänta så länge, älskling, jag ska tänka över vad jag äter hädan efter” säger han och ger henne en snabb puss på pannan. Lina harklar sig.
”Kan inte du ta och köpa ett paket cigaretter, Zack, mina är slut och efter den långa resan skulle det vara mysigt”. Zack bara nickar instämmande och springer snabbt iväg. Manda andas ut och in den smutsiga luften från vägen intill deras bord och blickar ut mot gatan som lyses upp av några skabbiga gatlyktor. Hon hypnotiseras av bilarna som svischar förbi och lämnar efter sig små ljusspår. Plötsligt fångar en rödhårig tjej hennes uppmärksamhet. Det är receptionisten från hotellet som står mot husväggen riktad mot bilvägen. Hon går oroligt fram och tillbaka och rycker emellan åt i kjolen. Det är som att hon försöker gömma sig bakom sin egen skugga. Plötsligt stannar en bil upp och rutan vevas ner. Det rödhåriga tjejen går fram till bilen och Manda ser hur hon lutar sig över. Manda rycker hastigt i Linas arm för att få hennes uppmärksamhet.
”Titta där!”
”Vaddå?”
”Kvinnan där borta, på andra sidan vägen!”
”Ja hon, det är receptionisten på hotellet”
”Precis!”
”Vaddå precis?” Bildörren öppnas och den rödhåriga tjejen kliver in. Manda och Lina ser hur bilen snabbt rusar förbi de.
”Hon steg in i bilen. Klädd sådär. Jag tror hon är…”
”Äsch, Manda lägg av, jag har hört nog av dina fördomar idag. Det var säkert bara någon vän till henne”.
”Tänk om det inte var det då?”
”So? Det betyder fortfarande ingenting. Människor får ha pojkvänner, Manda, fastän de har dålig klädsmak”. Manda ser oövertygat på Lina, men inser sin förlust så bestämmer sig för att instämma.
”Ok, du har nog rätt, förlåt. Det här stället gör mig nervig”
”Ännu en anledning till varför vi behöver lite nikotin i blodet, var är killen?” Lina reser sig upp med spritflaskan i handen, för att gå och leta efter honom. Manda tänker precis protestera, men Lina är redan bortom hörhåll. Istället blickar hon tillbaka ut mot gatan för att studera andra sidan vägen ytterligare. När hon vänder huvudet inser hon att det står två andra tjejer där. En lika nervös som den rödhåriga, men den andra lutar sig på höften och ser bara hård och tom ut i blicken. Manda känner igen henne från hotellet, det är tjejen som de mötte i trappen. Mandas fylls med skräck när hon inser att det hon fruktat nu är bekräftat. Hon vänder sig snabbt om för att kontrollera omgivningen. Hon tar sin väska och skyndar sig bort från restaurangen, men så kommer hon ihåg Lina och springer tillbaka. Hon ser sig om, men varken Lina eller Zack syns till vid baren. Så kommer hon att tänka på bakdörren. Kanske tog Lina en cigarett innan hon skulle bjuda de andra. Manda tar snabba kliv ut mot dörren, men väl ute möts hon av en chock. Mot väggen står de båda två och kysser varandra. Besvikelse och ilska rinner över Manda och hon kastar sig mellan de. Sedan blänger hon aggressivt på Zack och försöker dra med sig Lina i armen, men hon gör motstånd.
”Kom Lina, det är ett horhus!”
”Va vad menar du, Manda? Jag förstår att du är upprörd och jag är ledsen men…”
”Jag pratar inte om det, det tar jag hand om sen, jag pratar om hotellet han bokade”. Zack ser skyldigt på Manda och låtsas se förvånad ut. Hon får lust att ge honom en örfil.
”Äcklet, där, som du just höll på att äta upp, bokade ett hotell som visade sig vara ett horhus! Jag såg de och jag vet att han har varit här förut, så han måste ha vetat. Bortskämd eller ej, men jag tänker inte bo i ett horhus!” Lina tar ett steg mot Manda, men tittar sedan upp på Zack som ger henne en uppmuntrande min och hon backar tillbaka och ställer sig bredvid honom.
”Jag förstår om du är avundsjuk, Manda, men låt det inte ta förnuftet från dig. Du har inga bevis, och du kommer aldrig hitta några heller för du har fel Manda. Det är bara att inse fakta. Ok? Du är inte tillräckligt självständig för att klara dig utan dina föräldrar i en främmande stad…” Det kokar inom Manda och hon rusar mot Zack och slår honom i ansiktet med all sin kraft, sen rycker hon spritflaskan ur Linas hand och går med hastiga steg bort ifrån de.
”Du kommer passa in där ibland de, för du är precis som de och jag borde förstått det!” Ropar hon efter sig innan hon kommit allt för långt bort. Hon skulle vilja se deras reaktioner, men hon är för rädd. Mörkret har lagt sig över staden och kvarteren känns allt annat än säkra. Hon dämpar ångesten med klunkar från flaskan och allt eftersom tiden går kommer hon längre och längre in bland de dimmiga gränderna, vinglande fram längs gatorna.
Kommentera