Vi letar alltid. Sådär frenetiskt efter sanningen. Vi springer runt i cirklar i förhoppning på att komma fram till mållinjen. Ganska meningslöst om du frågar mig. Cirklar har inga ändar. Men jag antar att det ligger till vår natur, att springa alltså. Springa och springa och springa tills cirkeln öppnar sig. Då tror vi oss ha hittat något, något värt att öppna. En dörr, ett fönster, en kista. Men som alltid följer varje svar med en ny rad frågor. Vi hittar aldrig ut för cirkeln har inget slut. Den kan expandera men en cirkel är en cirkel den tar dig aldrig framåt. Vi är som den där hamstern som tillbringar hela sitt liv i sitt hjul. Världen är utanför, men hur skulle vi kunna veta något om den? Vi vet var maten finns, vi vet hur vattnet smakar, vi vet var du lättast somnar in och du vet vilket ljud som kommer från hjulet du snurrar. Men aldrig skulle du kunna gissa att utanför finns gröna ängar, berg och dalar. Storstäder och landsbygder, länder och öar. Är det meningslöst av oss att fortsätta hoppas? Nej för all del fortsätt du, bara fortsätt. Om det håller dig i rotation. De droppar ner, en efter en. Om jakten efter sanning får dig att fortsätta, så håll om det, håll om det. Men var i alla fall medveten om att varje liten tanke är en spekulation, det där ute är så mycket större än vad du kan förstå. Du har en hjärna på cirka ett kilo, men inte ens den har du använt upp. Bli inte så förvånad över alla olösbara mysterium, vår Gud har inga gränser du har ganska tydliga sådana. Nästa gång du anar att det finns ett grästrå någonstans där ute kom ihåg att ju mer du förstår desto mindre vet du, och desto mer du vet desto mindre förstår du.
Desto mer du förstår desto mindre vet du och desto mer du vet desto mindre förstår du.
Desto mer du förstår desto mindre vet du och desto mer du vet desto mindre förstår du.
Kommentera