Det är svårt att gå tillbaka hit. Tiden går så fort att det känns som om vi gått igenom en livstid, fastän vi är så unga. Kanske för unga. För unga för att se tillbaka som om det vi haft betytt något. För unga för att tro att det var värt något. Är vi för unga?
Skulle jag ha älskat dig evigt om du såg mig då? Skulle jag älskat dig evigt om du visste då? Men du såg inget och du visste inte, så spelar det någon roll?
Skulle jag ha glömt dig om du slutade se mig då? Skulle jag ha glömt dig om du glömde mig då? Men du såg mig och du glömde mig inte så vad spelar det för roll?
Kommer jag att sluta bry mig om du förlåter mig idag? Kommer jag sluta älska dig min vän om du viskar ditt hejdå? Men du har förlåtit och jag hörde ett hejdå, och jag älskar dig, kommer alltid älska dig ändå.
Kanske blir vi gamla en dag, kanske kommer tiden göra oss grå. Kanske ses vi då en dag, precis som du sa.
God natt min kära vän, kanske ses vi aldrig mer, men ligg nu inte sömnlös bara för det. Tiden gick, tiden går, tiden fortsätter gå, vi hinner inte slösa den på ”vad kunde ha hänt då?”. En plats i mitt hjärta du ändå alltid har och fastän den ibland svider är saknaden inte längre kvar.
Skulle jag ha älskat dig evigt om du såg mig då? Skulle jag älskat dig evigt om du visste då? Men du såg inget och du visste inte, så spelar det någon roll?
Skulle jag ha glömt dig om du slutade se mig då? Skulle jag ha glömt dig om du glömde mig då? Men du såg mig och du glömde mig inte så vad spelar det för roll?
Kommer jag att sluta bry mig om du förlåter mig idag? Kommer jag sluta älska dig min vän om du viskar ditt hejdå? Men du har förlåtit och jag hörde ett hejdå, och jag älskar dig, kommer alltid älska dig ändå.
Kanske blir vi gamla en dag, kanske kommer tiden göra oss grå. Kanske ses vi då en dag, precis som du sa.
God natt min kära vän, kanske ses vi aldrig mer, men ligg nu inte sömnlös bara för det. Tiden gick, tiden går, tiden fortsätter gå, vi hinner inte slösa den på ”vad kunde ha hänt då?”. En plats i mitt hjärta du ändå alltid har och fastän den ibland svider är saknaden inte längre kvar.
