Allting svart.

 

Jag blundar och ser det vackra i livet. Jag hör fåglar sjunga, ser människor vara, naturen glittra, ögonblick förtrolla.

Jag öppnar ögonen och ser hur allting faller. Jag hör djuren skrika, ser människor passera, naturen förmultna, ögonblick krossa allt.

 

Jag håller för mina öron och hör hur alla låter. Alla förstår, alla respekterar, alla uppskattar.

Jag lyssnar efter och hör bara tystnad. Ingen förstår, ingen respekterar, ingen uppskattar.

 

Jag sitter tyst och ler åt all kärlek. Jag vill sjunga samma sång, jag vill vissla samma melodi, jag vill stampa i samma takt.

Jag öppnar munnen och alla vänder ryggen. Jag sjunger ensam, jag visslar ensam melodin, jag stampar i en annan takt.

 

Jag försöker sova och tankarna snurrar runt för att få mig att förstå hur allt hänger ihop.

Jag tänker efter och fattar ingenting.

 

Jag ser mig i spegeln och ser någon som världen har glömt bort. Någon som väntar på att ge det som ingen vill ta emot. Väntar på att vara en hjälte i deras sagor. Väntar på att bli förstådd och älskad.

Jag sänker blicken och ser på mig själv och hittar inget där. Ingenting att ge, finns inget att ta emot. Ingen hjälte, sagorna har tagit slut. Inget att förstå, inget att tycka om. Bara en ensam själ som stapplar runt på vacklande ben. Precis som du. Precis som dem.

 

Jag lever i spillrorna av ett paradis, i resterna av det vi förstörde.

 

Jag blundar och ser det vackra i livet. Jag öppnar ögonen och ser hur allting faller.

 

Allting vitt 

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej