Hittar lättare tillbaka till mig själv idag än vad jag gjort tidigare i livet. Förlorar förfarande mig själv i bekymring och trötthet, men har lärt mig vart jag ska leta. Gömmer mig inte lika mycket och har kanske börjat tro på att jag kan konversera med människor. Är inte lika rädd för främlingar. Strålar mer. Ger de lite mer av mig själv. Skapar fler avtryck. Kanske för många. Har en tydligare vision och hopp. Inte alltid bergfast tro, men ett lysande hopp. Väntar bara på mod att våga drömma igen. Tagit mig bort ifrån besvikelser och lärt mig att hantera livet med förlåtelse som inställning. Kämpar fortfarande med att bara finnas. Men har mer tro på att det finns människor där för mig även om jag tvingas ge upp ibland.

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej