Det är något rastlöst i mig. Något som inte hamnar i balans. En väg som inte är utmålad. Det finns för många möjligheter, men alldeles för lite mod. Jag är trött på att slösa mitt liv på mig själv. Det finns en självupptagenhet som hela tiden lurar sig in på mig. Min mun öppnar sig för ofta. Jag formulerar mig för mycket. Allt känns mer eller mindre paradoxalt. Går jag åt ett håll hamnar jag på andra sidan. Min själ är fortfarande på jakt, har inte hittat hem än. Har för lätt för att se tillbaka och stanna där. Istället för att se framåt och bara njuta nu. Krigar fortfarande med min prestationsångest. Vet inte om jag tar mig vidare eller om jag går i cirklar. Har inte hittat alla svaren än och är i stadig förändring, osäker på om jag går att lita på. Om människor upplever att de känner mig, eller om jag gör de obekväma.

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej