-          Hör upp allesammans. Det är inte sant! Ni har blivit lurade. Kungen tog era män, ska ni nu låta honom ta era söner också? Vi kan göra något åt det här! Tillsammans är det vi som har makten!

·         Tilda?! Är det du?

-          Kan det verkligen vara sant. Jag tror mina ögon sviktar. Är det verkligen du min käre fängelsevän.

·         Jaa, jag tror minsann det. Men hur kan det komma sig att du är här? Jag förstår inte jag trodde att du…

-          Och jag trodde att du…

·         Drunknade. Jag vet, men jag blev räddad av en fiskebåt. Det var rena miraklet.

-          Jag tror mirakler är något som förföljer oss. Jag blev uppkastad på en strand.

·         Åh du anar inte hur glad jag är att se dig! Jag har haft sådant dåligt samvete över att jag överlevde vårt självmordsförsök.

-          Jag med! Det har varit hemskt. Aldrig trodde jag att jag skulle få se dig igen!

·         Nej du. Det var längesen vi sågs.

-          Det måste gått ett år.

·         Men varför springer det runt så mycket folk på gatorna? Ska de någonstans?

-          De måste spara pengar för att betala skatten innan kungens födelsedag. Annars blir deras döttrar kastade i bålet.

·         Eller söner fastspända i soldatrustning. Är den så nära?

-          Mm… Tiden rinner förbi. Stora mänskor har ingen tid.

·         Och här står du på torget och springer omkring bland all trafik och skriker.

-          Skriker

·         Och du skrek. Det finns mer, det finns mer.

-          Jag försökte övertyga de om att kungen har lurat de om hur deras fäder och män dog. Och om hur de blir orättvist behandlade gentemot prinsarna.

·         Och du skrek?

-          Vem har lurat alla barnen det hr är inte allt som finns. Här är inte allt som finns.

·         Det finns mer?

-          Det finns mer.

·         Vad menar du? Finns det mer hemligheter?

-          Ja. Folket har bara sett halva riket. Det finns en andra hälft som är mycket vackrare än den här. Där kryllar det av mat och rikedomar. Men kungen har tagit det helt för sig själv och vaktar det med sitt liv.

·         Men då finns det väl inget att göra åt saken?

-          Jo. För 100år sedan när min gammelmorfar levde gjorde de en formel som gjorde att om kungens alla män i riket skrev under på det utvalda zebraskinnet skulle alla på kungens sida och kungen själv falla till marken och bli lama och stumma. På så sätt skulle folket alltid ha den yttersta makten.

·         Men varför har ingen gjort det då? Ingen tycker om kungen. Ingen!

-          För de vet inte om det. Ryktet om formeln spreds aldrig tillräckligt långt utan generationen dog ut och kungen gömde zebraskinnet för att få all makt för sig själv. Så de vet inte om att det var vi som bestämde. Det är vi som bestämmer.

·         Det är vi som…

-          Japp. Men ingen tror mig.

·         Prinsessan då? Hur är det med henne?

-          Elvira? Jag hörde att hon frågat kungen när jag blev kastad i fängelset: ”Vad har hänt vår fröken?”  Och han svarade: Hon som ingen orka förstå? Hon som alla skrek på, på vår gård?”. Han förklarade för henne att tjänsterfolket hade klagat så mycket på mig så han hade avskedat mig för deras skull. Men prinsessan kom ihåg vad jag hade berättat så hon ställde för svåra frågor så kungen skyllde mig för att vara galen som trodde på folksagorna. Det hjälpte dock inte för prinsessan svarade: ”Men är det, det hon tror på, så är det, det jag tror på”. Hon hotade honom med att avslöja sig själv om han inte satte oss fria och avbröt hela bröllopet.

·         Så det var därför de släppte oss? Men vad hände sedan?

-          Kungen stod inte ut med utpressningen så han gav upp.

·         Lät han henne gå?

-          Nej tvärtom. Han har haft henne inlåst sedan dess och hon ska hängas som underhållning på hans födelsedag.

·         Nej! Det är ju snart! Vi måste rädda henne, hon räddade ju faktiskt oss.

-          Jag vet, jag vet. Vi ska. Jag lovar.

·         Men hur?

-          Vi måste göra formeln.

·         Men vi kommer aldrig hinna!

-          Jodå.  Än finns det tid. Det är vi som bestämmer. Det är vi som bestämmer. Det är vi som bestämmer.

·         Det är vi som…

-          Det är vi som…

·         Det är vi som…

-          Det är vi som… Här är det vi som… Det är vi som bestämmer. Är du med och vinner folket?

·         Ok.

·         – Vem har lurat alla barnen det här är inte allt som finns. Här är inte allt som finns. Det finns mer. För det är vi som bestämmer!

 

-          Haha har du träffat min gamle vän kungen?

  • Hur      kan du vara vän med honom och ändå sitta här?

-          Åh fåna dig inte. Jag sa faktiskt gamle vän. Med det menar jag inte att han är gammal

(även om han borde möta graven snart) utan att vi inte håller kontakten särskilt bra längre.

  • Se      dig omkring. Du sitter i en fängelsehåla. Sluta flina.

-          Åh jag är ledsen. Det var bara så länge sedan jag såg en människa värd att prata med senast. Inte för att baktala någon, men de där fångvaktarna är inte så kamratliga. Fast det borde du nog ha märkt vid det här laget.

  • Låt      mig vara ifred och prata inte med mig snälla du. Jag kan inte prata med en      syndförgiftad fånge. Jag är en godhjärtad soldat.

-          Haha. Åh du stackars hjälte. Må hoppet inte lämna dig, men jag är ledsen att säga att du tyvärr har förlorat din post. Det är din tur och se dig om, du tappre. Detta är cellen för oss som ska hängas nästa gång vi ser solen stiga upp bakom bergen.

  • Men      jag har inte syndat för att komma hit.

-          Åh jag vet, jag vet. Inte jag heller. Allt som krävs för att hälla ut sanden i sitt timglas är att göra kungen upprörd. Så vad är ditt namn?

  • Det      kan jag inte säga. För ingen vet.

-          Jag måste berömma din tro, men ditt namn hindrar de inte. Det tar inte lång tid innan de låter dig hängas i alla fall och struntar i att radera ditt namn. Själv heter jag Tilda och jag har levt i två månader här, fastän jag sagt mitt namn.

  • Varför      det? Hur har du kunnat köpa dig så mycket tid?

-          Mitt brott var tillräckligt grovt för att jag ska hängas, men tillräckligt milt för att jag ska få lite längre livsdagar efter det begicks. Enligt dem alltså. Enligt dem.

  • Enligt      dig då?

-          Jag har aldrig sett det som ett brott att säga någon sanningen.

  • Något      fel måste du väl ha gjort för att ha hamnat här?

-          Måste jag? Vad gjorde du för fel i då?

  • Inget.

-          Såklart… Men ser jag rätt? Är det rodnad som smyger sig på?

  • Tyst      med dig. Så vad var det för brott du gjorde?

-          Jag var vän med kungens dotter.

  • Elvira?

-          Nej hon hette Sabina. Det är en lång historia det här, jag varnar dig, men jag ska försöka berätta den så bra jag kan. Lika bra att leka bra. Hon är fem år, jag som då.

  • Hur      var hon?

-          Hon vill va det bästa. Hon säger: ”Du är soldat och jag prinsessa.”

  • Vad      hände med henne?

-          Jo du förstår kungen hade bett min far som var soldat att döda en stor, eldsprutande drake, som de hade skymtat bland bergen. Problemet var bara det att draken var i själva verket min mor. Hon kunde byta skepnad när hon skulle ge brasorna eld. Pappa vägrade därför att följa kungens order och prinsen som skulle säga sig ha dödat draken efter att min pappas gjort det, vågade inte göra det själv. Kungen som ville ge sin prinsessa en till ryktes, hjältemodig prins blev rasande på min far och dödade honom. Till folket sa han att han hade blivit dödad av draken, men min mor visste ju såklart sanningen. När jag fick höra vad som hänt blev jag så arg att jag bestämde mig för att hämnas på vår kung. Så jag mördade hans dotter.

  • Är      det därför du är här?

-          Nej, nej. Det där var flera år sedan. Eftersom en kungs uppgift är att ge sitt rike ett gott slut, visste kungen att han hade misslyckats och detta skulle folk kunna läsa om i historieböckerna i alla tider. Självklart kunde han inte tillåta det. Därför sökte han landet runt efter en vacker flicka som kunde ta hans döda dotters plats. På så sätt skulle han kunna påverka det som skulle skrivas i historieböckerna. Man fann tillslut Elvira. Vacker som hon var (så vackra gener finns såklart inte i det kungliga blodet) fick hon ta platsen efter prinsessan precis som om ingenting hade hänt, helt ovetande om sin egentliga bakgrund.

  • Men      folket på slottet måste ju ha vetat.

-          Jo men de fick inget säga om saken.

  • Men      det måste väl ha funnits någon      som sa ifrån?

-          Jo det fanns någon, några, men de blev alla mördade av kungen.

  • Åh…

-          Mm…..Tio år senare fick jag jobb som hovdam till henne, Elvira. Hon var alltid så söt och snäll den fina flickan. Jag tyckte hon förtjänade att få veta sanningen. Så jag sa: Det finns inga prinsessor mer. Kan vi sluta leka det. Det finns inga soldater mer. Kan vi sluta leka det. Och hon slutar le. Därför är jag här.

  • För      att du avslöjade slottets hemlighet?

-          Japp. Precis.

  • Så      kungen vet inte om att det var du som dödade hans dotter?

-          Nepp. Han har ingen aning om att han egentligen har tagit fast hans dotters mördare.

  • Men      hur dödade du henne egentligen?

-          Åh. Ehe. Ja, ja, jag är ett monster, jag är ett monster. Men jag kände att jag måste. Jag är ett monster, jag är ett monster. Men jag kände att jag måste.

  • Du      är en drake precis som din mamma!

-          Jag är ett monster, jag är ett monster. Men jag kände att jag måste. Jag är ett monster, jag är ett monster. Men jag kände att jag måste.

  • Men      varför dödade du inte dem som förde dig hit?

-          För jag kan bara förvandlas till drake utomhus, om jag är fri. De arresterade mig inne och de band mina händer.

  • Jasså….      Men om du dödade kungens dotter har      du ju syndat!

-          Ja. Det har jag inte förnekat heller. Jag sa bara att jag inte heller har syndat för att komma hit. Inte att jag inte har syndat... Åååh se inte på mig så där dömande. Om du bara visste hur ond den där kungafamiljen är, hade du inte ens orkat göra dig besväret att låtsas döma mig.

  • Vad      menar du? Onda?

-          Ja, förstår du inte? När du var liten grät du hela tiden. Eller hur?

  • Och mamma sa det är värt att leva, det      är värt att leva.

-          Se på din egen far. När alla hjältar är döda lever kungar kvar. När jag var liten grät jag hela tiden. Och pappa sa det är värt att leva, det är värt att leva. Och han dog som en soldat ska. När alla hjältar är döda lever kungar kvar.

  • När alla hjältar är döda lever kungar      kvar.
  • - När alla hjältar är döda lever kungar      kvar.

-          Din pappa var en av de som sa emot kungen. Han var en av de som kungen mördade.

  • Men      min far blev ju dödad av en drake.

-          Det är lögn. Precis som allt annat vår kung säger.

  • Men      hur kan du veta?

-          Jag är draken de påstår skulle ha dödat alla soldater. De dämpar sina samveten med att säga. De är monster, de är monster. Vi kände att vi måste. De är monster, de är monster. Vi kände att vi måste.

  • Så      grymt.

-          Jag är ledsen.

      ……….

  • Men      om Elvira inte är en riktig prinsessa kan jag ju faktiskt förtjäna henne.      Då har jag ju faktiskt inte gjort något brott i att älska henne.

-          Så det är därför du är här. Jag borde ha förstått det. Tyvärr är det inte till någon hjälp. Kungen har all makten och du ska hängas i morgon, som underhållning på prinsessans bröllop.

  • Den      första mars.

-          Vårens första dag.

 

-          Kan du se det? Kan du se det utomjordiska.

  • Det      är himmelskt, men titta inte, du blir bländad.

-          Vad gör den här? Hur kan Tellus förtjäna en sådan ängel.

  • Hon      är inte vunnen. Hon är fallen. Spegeln blev avundsjuk och krossade hennes      drömmar.

-          Kan du se det? Jag tror det är magi.

  • Håll      dig borta från det. All magi kommer med ett pris. Hör du inte sagorna      viska sina regler?

-          Jo, men en kyss av äkta kärlek kan bryta förbannelsen.

  • Det      finns ingen äkta kärlek genom ren skönhet. Diamanten har fått sitt värde      efter sitt skimmer inte efter sin förmåga.

-          Om jag skär ut mina ögon då, kan jag glömma hennes skönhet då?

  • Nej      hennes röst kommer fortfarande påminna dig om kristallglas.

-          Om jag dövar mina öron. Kan jag ta henne för vad hon är då?

  • Nej      hennes mjuka läppar kommer fortfarande forma ditt sinne.

-          Om jag bedövar mina nerver så att jag inte kan känna hennes närvaro. Kan jag älska henne ärligt då?

  • Med      ditt hjärta ja, men vad har du då kvar att visa henne din kärlek med?

-          Jag kan säga det till henne.

  • Jo,      men det är allt. Du kan fortfarande inte vara något för henne. Du måste      vara hel för att förtjäna henne.

-          Det räcker att hon vet.

  • Så      du är villig att ge upp livet bara för att kunna säga att du älskar henne,      med ett rent hjärta?

-          Inte livet. Mitt liv, ja, men inte livet.

  • Låt      det vara. Låt ditt hjärta vara. Bevara din själ, men låt ditt hjärta vara.      Det kommer bara blinda och döva dig och smärtan kommer förgifta dig så att      du inte känner något alls.

-          Det är ju det jag vill. Det jag måste göra.

  • Du      kommer dö en sakta död och sorgen kommer skjuta dig i hjärtat.

-          Är det inte en värdig förgörare då? Att dö av hjärtesorg. Är det inte vackert?

  • Nej      det är tragiskt, min vän. Det är bara tragiskt.

-          Måste inte de få finnas de också då? Tragedierna. Hur ska annars hjälten kunna döda draken i komedierna.

  • Jo      det är ju sant förståss, men de är till för de onda. För de som kysste      syndens sötma. Inte för oss godhjärtade soldater. Vi ska hylla lyckliga      slut genom att ställa oss i skuggan. Vi dödar draken och ger prinsen      svärdet. Sedan ler vi åt den fina kärleken kungaparet finner.

-          Men vi glöms ju bort och försvinner. Ingen minns sagan om soldaten som var tyst.

  • Det      gör inget för vi har bara själar. Våra hjärtan låter vi vara. De finns      gömda i kistan i floden.

-          Vem har nyckeln?

  • Ingen.      Den är bortkastad. Därför kan inget såra oss för vi är gjorda av stål. Prinsen får prinsessan och allting slutar bra. Är det inte mycket vackrare, min vän?

-          Nej, du tappre soldat. Det är det som är tragiskt.

 

Liknande inlägg