Hursomhaver.blogg.se

-          Haha har du träffat min gamle vän kungen?

• Hur      kan du vara vän med honom och ändå sitta här?

-          Åh fåna dig inte. Jag sa faktiskt gamle vän. Med det menar jag inte att han är gammal

(även om han borde möta graven snart) utan att vi inte håller kontakten särskilt bra längre.

• Se      dig omkring. Du sitter i en fängelsehåla. Sluta flina.

-          Åh jag är ledsen. Det var bara så länge sedan jag såg en människa värd att prata med senast. Inte för att baktala någon, men de där fångvaktarna är inte så kamratliga. Fast det borde du nog ha märkt vid det här laget.

• Låt      mig vara ifred och prata inte med mig snälla du. Jag kan inte prata med en      syndförgiftad fånge. Jag är en godhjärtad soldat.

-          Haha. Åh du stackars hjälte. Må hoppet inte lämna dig, men jag är ledsen att säga att du tyvärr har förlorat din post. Det är din tur och se dig om, du tappre. Detta är cellen för oss som ska hängas nästa gång vi ser solen stiga upp bakom bergen.

• Men      jag har inte syndat för att komma hit.

-          Åh jag vet, jag vet. Inte jag heller. Allt som krävs för att hälla ut sanden i sitt timglas är att göra kungen upprörd. Så vad är ditt namn?

• Det      kan jag inte säga. För ingen vet.

-          Jag måste berömma din tro, men ditt namn hindrar de inte. Det tar inte lång tid innan de låter dig hängas i alla fall och struntar i att radera ditt namn. Själv heter jag Tilda och jag har levt i två månader här, fastän jag sagt mitt namn.

• Varför      det? Hur har du kunnat köpa dig så mycket tid?

-          Mitt brott var tillräckligt grovt för att jag ska hängas, men tillräckligt milt för att jag ska få lite längre livsdagar efter det begicks. Enligt dem alltså. Enligt dem.

• Enligt      dig då?

-          Jag har aldrig sett det som ett brott att säga någon sanningen.

• Något      fel måste du väl ha gjort för att ha hamnat här?

-          Måste jag? Vad gjorde du för fel i då?

• Inget.

-          Såklart… Men ser jag rätt? Är det rodnad som smyger sig på?

• Tyst      med dig. Så vad var det för brott du gjorde?

-          Jag var vän med kungens dotter.

• Elvira?

-          Nej hon hette Sabina. Det är en lång historia det här, jag varnar dig, men jag ska försöka berätta den så bra jag kan. Lika bra att leka bra. Hon är fem år, jag som då.

• Hur      var hon?

-          Hon vill va det bästa. Hon säger: ”Du är soldat och jag prinsessa.”

• Vad      hände med henne?

-          Jo du förstår kungen hade bett min far som var soldat att döda en stor, eldsprutande drake, som de hade skymtat bland bergen. Problemet var bara det att draken var i själva verket min mor. Hon kunde byta skepnad när hon skulle ge brasorna eld. Pappa vägrade därför att följa kungens order och prinsen som skulle säga sig ha dödat draken efter att min pappas gjort det, vågade inte göra det själv. Kungen som ville ge sin prinsessa en till ryktes, hjältemodig prins blev rasande på min far och dödade honom. Till folket sa han att han hade blivit dödad av draken, men min mor visste ju såklart sanningen. När jag fick höra vad som hänt blev jag så arg att jag bestämde mig för att hämnas på vår kung. Så jag mördade hans dotter.

• Är      det därför du är här?

-          Nej, nej. Det där var flera år sedan. Eftersom en kungs uppgift är att ge sitt rike ett gott slut, visste kungen att han hade misslyckats och detta skulle folk kunna läsa om i historieböckerna i alla tider. Självklart kunde han inte tillåta det. Därför sökte han landet runt efter en vacker flicka som kunde ta hans döda dotters plats. På så sätt skulle han kunna påverka det som skulle skrivas i historieböckerna. Man fann tillslut Elvira. Vacker som hon var (så vackra gener finns såklart inte i det kungliga blodet) fick hon ta platsen efter prinsessan precis som om ingenting hade hänt, helt ovetande om sin egentliga bakgrund.

• Men      folket på slottet måste ju ha vetat.

-          Jo men de fick inget säga om saken.

• Men      det måste väl ha funnits någon      som sa ifrån?

-          Jo det fanns någon, några, men de blev alla mördade av kungen.

• Åh…

-          Mm…..Tio år senare fick jag jobb som hovdam till henne, Elvira. Hon var alltid så söt och snäll den fina flickan. Jag tyckte hon förtjänade att få veta sanningen. Så jag sa: Det finns inga prinsessor mer. Kan vi sluta leka det. Det finns inga soldater mer. Kan vi sluta leka det. Och hon slutar le. Därför är jag här.

• För      att du avslöjade slottets hemlighet?

-          Japp. Precis.

• Så      kungen vet inte om att det var du som dödade hans dotter?

-          Nepp. Han har ingen aning om att han egentligen har tagit fast hans dotters mördare.

• Men      hur dödade du henne egentligen?

-          Åh. Ehe. Ja, ja, jag är ett monster, jag är ett monster. Men jag kände att jag måste. Jag är ett monster, jag är ett monster. Men jag kände att jag måste.

• Du      är en drake precis som din mamma!

-          Jag är ett monster, jag är ett monster. Men jag kände att jag måste. Jag är ett monster, jag är ett monster. Men jag kände att jag måste.

• Men      varför dödade du inte dem som förde dig hit?

-          För jag kan bara förvandlas till drake utomhus, om jag är fri. De arresterade mig inne och de band mina händer.

• Jasså….      Men om du dödade kungens dotter har      du ju syndat!

-          Ja. Det har jag inte förnekat heller. Jag sa bara att jag inte heller har syndat för att komma hit. Inte att jag inte har syndat... Åååh se inte på mig så där dömande. Om du bara visste hur ond den där kungafamiljen är, hade du inte ens orkat göra dig besväret att låtsas döma mig.

• Vad      menar du? Onda?

-          Ja, förstår du inte? När du var liten grät du hela tiden. Eller hur?

• Och mamma sa det är värt att leva, det      är värt att leva.

-          Se på din egen far. När alla hjältar är döda lever kungar kvar. När jag var liten grät jag hela tiden. Och pappa sa det är värt att leva, det är värt att leva. Och han dog som en soldat ska. När alla hjältar är döda lever kungar kvar.

• När alla hjältar är döda lever kungar      kvar.
• - När alla hjältar är döda lever kungar      kvar.

-          Din pappa var en av de som sa emot kungen. Han var en av de som kungen mördade.

• Men      min far blev ju dödad av en drake.

-          Det är lögn. Precis som allt annat vår kung säger.

• Men      hur kan du veta?

-          Jag är draken de påstår skulle ha dödat alla soldater. De dämpar sina samveten med att säga. De är monster, de är monster. Vi kände att vi måste. De är monster, de är monster. Vi kände att vi måste.

• Så      grymt.

-          Jag är ledsen.

      ……….

• Men      om Elvira inte är en riktig prinsessa kan jag ju faktiskt förtjäna henne.      Då har jag ju faktiskt inte gjort något brott i att älska henne.

-          Så det är därför du är här. Jag borde ha förstått det. Tyvärr är det inte till någon hjälp. Kungen har all makten och du ska hängas i morgon, som underhållning på prinsessans bröllop.

• Den      första mars.

-          Vårens första dag.