Det gör ont att se en låga slockna.
Har man sett den levande eldens flammor kasta sig oroligt högre och högre, slukandes av allt som kommer i dess väg, blir man som dragen till att hålla den levande. Man blåser och blåser för att ge den mer syre och man river papper frenilt för att få snabba små explosioner av en ätande eld. Men förr eller senare så vaknar solen upp igen och belyser nattens alla svackor. Faror och hot försvinner och hoppet har inte längre samma kraft. Elden skiner inte längre och flammorna förlorar sin glöd. Inspirationen till att hjälpa den högre, dimmar och du låter den flyga fritt, som när fågelungen med brutna vingar återhämtat sig och måste ut genom det öppna fönstret. Hypnotiserad av lågorna ser du hur döden sakta tynger ner den och tillslut syns bara glödande kol som likt brustna hjärtan skippar efter andan medan de slår sina sista slag. Så till slut viner det i askan och den sista flamman slocknar och upp flyger askbiten som höll ut till slutet. Kvar finns bara lukten av något förgånget och en stigande rök, som själen som flyr från sin kropp och letar sig lättat ut i atmosfären till freds med världen.
Då gör det ont att se lågan slockna.
Har man sett den levande eldens flammor kasta sig oroligt högre och högre, slukandes av allt som kommer i dess väg, blir man som dragen till att hålla den levande. Man blåser och blåser för att ge den mer syre och man river papper frenilt för att få snabba små explosioner av en ätande eld. Men förr eller senare så vaknar solen upp igen och belyser nattens alla svackor. Faror och hot försvinner och hoppet har inte längre samma kraft. Elden skiner inte längre och flammorna förlorar sin glöd. Inspirationen till att hjälpa den högre, dimmar och du låter den flyga fritt, som när fågelungen med brutna vingar återhämtat sig och måste ut genom det öppna fönstret. Hypnotiserad av lågorna ser du hur döden sakta tynger ner den och tillslut syns bara glödande kol som likt brustna hjärtan skippar efter andan medan de slår sina sista slag. Så till slut viner det i askan och den sista flamman slocknar och upp flyger askbiten som höll ut till slutet. Kvar finns bara lukten av något förgånget och en stigande rök, som själen som flyr från sin kropp och letar sig lättat ut i atmosfären till freds med världen.
Då gör det ont att se lågan slockna.
